Beroende.

Varför låter man sig själv bli så beroende av någon?

Att känna ett illamående växa när beroendet blir enormt, känna hur man borde bryta sig loss, men inte gör det av rädslan att må sämre senare?

Hur kan man låta sig själv komma till den punkten, att fönedra sig själv på ett sådant sätt?

Fyfan.

Jag hatar detta, att gråta ögonen ur sig, att kräkas av självhat. Kaskadspya.

Sen har du mage att säga att du behöver mig, för din egen vinnings skull.

Åt helvete med dig.

Älskling, jag hatar dig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7/2-'10

Du var nära.
Hela tiden.
Jag tog modet till mig, med hjälp av alkoholen och begäret.
Jag tog din hand, vi stod så en stund.
Vi gick ut, ingen annan var där.
Än en gång hjälpte vinet mig.
Jag kysste dig.
Vi kysstes.
En kort kyss, och vi ramlade in i trappuppgången.
Vi blev avbrutna, men fortsatte.
Sen sa du stop.
Mitt hjärta stannade till.
Du viskade ordet "senare" i mitt öra.
Detta ord, rusade i mitt huvud i många kilometer i timmen.
Senare.
När är senare?
Om några minuter, eller i framtiden?
Jag hatar det ordet.
Senare.
Det är ett hån.
Vi kom hem,
Vinet var ute ur min kropp.
Modet svek.
Du hintade, men jag vågade inte.
Jag ältar det.
VARFÖR TOG JAG INTE MODET TILL MIG?
Men snart.
Jag vill ha dig.
Jag ska bli modig.
Jag måste.
Jag vill ha dig på alla sätt och vis.
Jag vill ha dig när du är sprudlande glad.
När du är ett vrak.
Jag vill känna din närhet, och känna en äkthet.
Något som är mellan bara oss två, något som ingen får tränga sig in på.
 

Imorgon.

Imorgon kommer min lycka. 

Du får mig att gråta av självhat.

Du får mig att vara den lyckligaste, du får mig att gråta av självhat.

Du får mig att må bra, du får mig att vela kräkas.

Jag vet inte vad som händer.

 

Fan.

Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du.
Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du.

 

Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du.

 

 

Jag stör mig.

Saker jag stör mig på; Januari månad.


* Människor som pratar onödigt mycket med andra. Då menar jag tex gamlingar och andra störda människor som har en vana att snacka för länge med hon som sitter i kassan på ica, och de som onödigt nog ska sitta och prata med busschaffören HELA vägen.


* På tal om ica. Jag stör mig ofantligt mycket på människor som ska vända och vrida på alla varor så sträckkoden ligger "rätt". Tar ju en evighet! * När kortet inte funkar. Irriterande i alla lägen.


* Varför blir man aldrig brun av brun-utan-sol? Jävla falska marknadsföring.


* Vattnet i örat. Men nog om de.


* Snö. JAG HATAR SNÖ.


* Skånetrafiken. Är de lika stor överraskning varje vinter att de snöar?


* Nya tyska/engelska läraren. Han luktar illa.


* Kaffet kostar 2 kronor mer i skolan nu. De va inte värt 5 kronor, och de är definitivt inte bärt 7 kronor.


* Att de är kallt i klassrummet så ens nipples blir hårda. SÅ kallt är de.


* Att psykologiläraren SPOTTAR fram order "psykologi" men fruktansvärd betoning på p:et i början.


* Folk som går grymt långsamt framför en på stan, och man har inte en chans att "köra om".


* ÄNNU VÄRRE, människor som går tätt intill mig när jag är på stan. Inte för att jag går långsamt, utan säkert bara för att irritera mig.



Nu kommer jag inte på mer.

 

Allt handlar om självdistans.

Som sagt. Självdistans.

 

 

Puss!

 

 

 

Pissöra.

Åh du helvetiska öroninflammation. Gå och dö. 


En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://matthewthegeek.devote.se